 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
 |
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||
|
Sockerberoende
Om ett nytt livsmedel som introducerades i dag uppvisade bara hälften av de (bi)verkningar som socker har skulle det antagligen omedelbart förbjudas.
Jag
är sockerberoende och var sockermissbrukare i nästan
50 år
innan jag helt upphörde med socker 2005. Att
jag
åt för mycket godis och kaffebröd visste
jag förstås,
det har jag alltid levt och kämpat med,
men före
2005 visste jag inte att det beteendet hade ett namn och var
ett sjukligt beroende som alla andra beroenden. Ändå
hade
jag varit väldigt nära. Ätstörningar,
matmissbruk,
beroende av godis och kaffebröd var ord jag hade
använt. Men den
sista pusselbiten fattades: socker. I slutet av augusti 2005 stod jag
på Bokskotten i Stockholm och fick syn på en bok
med en
bit prinsesstårta på omslaget. På
framsidan stod
det "Bli fri från ditt sockerberoende" och på
baksidan stod det: "Gömmer du godis? Ljuger du om eller
smyger du med ditt sockerintag? Lider du av
humörsvängningar,
sömnstörningar eller viktsvängningar?" Vid
det
laget rann redan tårarna så att jag knappt
såg vad
jag läste. Det var "Sockerbomben" av Bitten Jonsson
jag hade hittat. När jag konfronterades med ordet "sockerberoende" och med symptombilden föll alla pusselbitar på plats. Äntligen förstod jag orsaken till all värk, alla krämpor och alla egendomligheter, både fysiska och psykiska, som hade tilltagit under de senaste åren och som jag aldrig hade fått grepp om förut. En del av dem hade jag till och med gått till läkare för utan att få någon förklaring. Nu kunde jag plötsligt sätta fingret på kärnproblemet och fick därmed också ett verktyg i min kamp mot beroendet.
Den som till äventyrs tror att en sockerberoende person bara är en godisgris och att det väl inte är så farligt, misstar sig grundligt. Det är nämligen samma ämnen (signalsubstanser) och samma processer i hjärnan som är inblandade vid alla former av beroende, och därför fungerar alla beroendeframkallande droger på liknande sätt. Socker påverkar alltså samma biokemiska system i kroppen som droger av typen morfin och heroin gör, med både beroende och abstinens. (Utan att känna till detta hade jag själv redan länge jämfört mitt eget missbruk med en alkoholists eller en narkomans.) Lika lite som en alkoholist kan dricka "bara lite" alkohol eller en heroinmissbrukare kan ta "bara ett par" sprutor kan en sockerberoende äta "bara lite" socker. När man börjar stoppa i sig kan man inte sluta förrän man blir nödd och tvungen. Drogen blir till det allra viktigaste i ens liv, och man vill ha den så intensivt och kompromisslöst att allt annat blir oviktigt, till och med jobbet, vänner eller viktiga tider som ska passas. Det är alltså det som är skillnaden mellan beroende och icke-beroende – den beroende är slav under drogen, drogen är herre i den beroendes liv. Det är något väsensskilt från att vara godissugen. En beroende person kan inte heller botas utan måste helt enkelt lära sig att leva utan sin drog. Det är alltså inget känslomässigt behov utan ett fysiologiskt, ända nere på cellnivå. En del forskare anser att vi sockerkänsliga är födda med låga betaendorfinnivåer, vilket innebär att vi reagerar starkare än andra på alla substanser som får hjärnan att producera betaendorfin. Det är inte heller bara sött vi reagerar på, utan också fett - och vi jagar så dåligt fett som möjligt (mättat, härdat). Liksom socker är också fett kopplat till betaendorfinsystemet och sannolikt fungerar även fett som en opioid. Att det är både socker och fett man frossar vet varenda en som lever som jag gjorde.  Jag
var för övrigt "periodare", jag frossade
alltså
inte konstant utan i perioder, precis som en alkoholist. Mitt liv
bestod av alternerande frossar- och späkarperioder, och under
späkarperioderna åt jag sunt, motionerade, var smal
och
mådde toppen. Då förespråkade
jag ivrigt att
nyckeln till hälsa är rätt kost och motion.
Men det
hjälpte inte - ofelbart föll jag ner i
träsket igen. Varenda gång. Det var en ständig bergochdalbana i
ätande,
vikt (upp till 20 kilo upp och ner hela tiden, som en jojo),
humör,
energi, hälsa och effektivitet. När en frossarperiod tog
slut var det bokstavligen som att "vakna upp" och se
världen med helt nya ögon. Frossarperioderna kunde
vara i
dagar, veckor, månader eller år,
späkarperioderna
var alltid kortare: dagar, veckor eller månader, aldrig
år.
Den sista frossarperioden varade i nästan två och
ett
halvt år. Alla som dricker alkohol är inte alkoholister, och alla som äter socker är inte heller sockermissbrukare. Men socker innehåller absolut ingenting som vår kropp behöver, tvärtom, det är en produkt som är helt befriad från vitaminer, mineraler, fibrer och andra näringsämnen. WHO har kommit ut med en rapport där de med stöd av forskning säger att vi i västvärlden drastiskt måste sänka vår sockerkonsumtion på grund av alla sjukdomar och krämpor som den orsakar. Raden av sjukdomar som direkt eller indirekt orsakas av socker är nämligen skrämmande lång, med diabetes i spetsen. (Finland och Sverige toppar listan över barn och ungdomar som insjuknar i diabetes.) För forskarna är det ingen ny kunskap. Redan på 60-talet stod det i en amerikansk tidskrift: "Socker, för var tionde person, är dödlig mat och banar väg för hundratals fysiska, neurotiska och psykotiska symptom." I dag är betydligt fler än var tionde person sockerkänsliga. Och alltför hög sockerkonsumtion rör de allra flesta människorna i hela västvärlden, även om långt ifrån alla är sockerberoende.
De
två sista åren och i synnerhet det sista
året innan
jag slutade med socker mådde jag riktigt, riktigt
dåligt
både fysiskt och psykiskt, innan kroppen slutligen sa
ifrån
sommaren 2005 och jag blev fruktansvärt sjuk. Under det sista
året var det väldigt enkelt att sammanfatta mitt
tillstånd:
"Det är bara skit med mig." Många gånger
kom tanken att jag faktiskt höll på att äta
ihjäl
mig. För första gången i mitt liv funderade
jag
allvarligt på att sluta med godis och kaffebröd. Men
det
hade ju inte alls hjälpt! Nämligen just
därför
att jag inte visste att det var socker
som var nyckelordet. För mig handlade det bara om godis och
kaffebröd, och jag skulle ha fortsatt att äta och
dricka
andra saker utan att reflektera över att de
innehåller
socker. När jag guidade på Pripporama bryggerimuseum på 1980-talet och berättade att sockerdricka såldes på apoteket som medicin när det introducerades i Sverige på 1700-talet, skrattade alla gott. Då var det ingen av oss som anade hur det egentligen låg till. Ut i livsmedelsaffärerna borde ju socker aldrig ha kommit! När jag i dag går in i Pressbyrån ser jag tidningar på en vägg, sedan är resten gift: cigaretter, godis, glass, läsk, kaffebröd och färdigmat fyller alla andra väggar. Nästan lika illa är det i livsmedelsaffärer. Många halvfabrikat och i princip alla helfabrikat innehåller socker liksom även många andra matvaror, många fler än vi tror. Faktum är att så mycket som 85 % av det socker vi får i oss döljer sig i vanliga livsmedel. En burk Coca-Cola innehåller socker motsvarande 13 sockerbitar, och ketchup innehåller mer socker än vad choklad gör! (McDonald's och andra hamburgerkedjor har socker i maten för att göra folk beroende av den...) Men det är inte bara mat som innehåller socker: det finns även socker i tandkräm (!) och i många läkemedel. 
Statistiskt sett äter varje svensk nästan ett kilo raffinerat socker och ett kilo vetemjöl i veckan. Den genomsnittlige svensken får alltså i sig närmare ett halvt ton socker på tio år, oftast utan att ens reflektera över det. Men inte alltid: godis äter man medvetet, och vi svenskar äter näst mest godis i världen (bara danskarna slår oss). Till godis räknas både sockerkonfektyr (t.ex. sega råttor, Ahlgrens bilar och skum- och gelégodis) och choklad. Räknar man bara sockerkonfektyr ligger vi på första plats. Jag vågar inte tänka på hur många ton socker jag har fått i mig under mitt liv... Det är säkert ingen slump att den enda behandlingskliniken för sockerberoende som har funnits i Europa låg i Sverige. Men den höga sockerkonsumtionen gäller inte bara för Sverige. Nutidens barn och ungdomar i västvärlden får ofta i sig 20 gånger dagsbehovet redan till frukost (varm choklad, juice, flingor, yoghurt, sylt, marmelad...) och sedan fortsätter det i samma takt under dagen.
Vilka effekter hade då socker på mig? Otroligt många. Men för det mesta hade jag ju ingen aning om att det var socker som var orsaken. Några exempel:
Som sagt var det värst under det sista året med socker, då började jag rent ut sagt känna mig dement. Jag började göra sådana saker som man annars förknippar med stigande ålder, till exempel glömde jag ofta att stänga av spisplattorna när jag hade lagat mat – de som känner mig vet att sådant är så långt ifrån min personlighet som tänkas kan. När jag slutade med socker upphörde alla sådana demenstecken som genom ett trollslag och har heller aldrig upprepats sedan dess. Efteråt kunde jag inte fatta att det över huvud taget kunde ha hänt. Och en gång blev jag blind. En kväll när jag hade vräkt i mig kilovis med godis blev det kolsvart i flera sekunder – jag såg ingenting och föll ihop på golvet. Efter ett tag lyckades jag resa mig upp, men efter bara några steg ramlade jag igen och det tog en lång stund att i flera etapper krypa in till sängen. "Ålderssjukdomar
beror inte på åldern -
de beror på ett felaktigt leverne." J.H. Tilden, läkare och författare
Cloettas kexchoklad innehåller
nästan bara socker och
vetemjöl,
Lästips
|
||||||||||||||||||||||||||||||
