Övrigt

Tre högt älskade katter som alla nu är döda: Marilyn, Oskar och Fredrika

Numera är jag bosatt i Stockholm men är fortfarande mycket utomlands beroende på vad jag för tillfället sysslar med. Distansarbete, distansstudier, internet, lågprisflyg – det är en fantastisk tid vi lever i med otroliga möjligheter. 

Språk har alltid varit mitt liv, både mitt yrke och min hobby. Och om språk är mitt liv är studier den livsluft jag behöver för att kunna andas, utan den förtvinar jag. För en så kunskapstörstig person är det därför en stor förmån att ha ett yrke där man ständigt utvecklas och får nya kunskaper. Mitt valspråk är:

Min största passion förutom språk och katter är datorer (främst programvara) och internet. Andra intressen är antiken, egyptologi, övrig historia, arkeologi, konst, religion, film, böcker, lexikografi, musik, rymden, psykologi och mycket, mycket mer.

Och så svar på den fråga som ofelbart kommer: Nej, jag har inga finska rötter alls. Jag är helsvensk och har lärt mig finska på samma sätt som jag har lärt mig de övriga främmande språken: genom att plugga det och vistas i landet. Jag är oerhört fascinerad av både finska språket och Finland, finska är världens vackraste språk och Finland ett underbart land som de flesta svenskar vet alldeles för lite om trots att det var en del av Sverige i 600 år. 

Björn Collinder har en språkvetenskaplig förklaring till att finskan är vacker: 

"Talet består från musikalisk synpunkt av klanger, missljud och pauser. I det språkliga stoffet representeras missljuden av tonlösa frikativor och tonlösa tremulanter och av alla strupljud utom stämtonen. (---) Finskan ligger väl till i fråga om tydlighet och välljud. Den har bara ett väsljud, nämligen s, och det är inte något gällt s-ljud; det skär inte igenom som svenskans och lapskans s brukar göra. Finskans r-ljud är ett tydligt rullande fulltonigt tungspets-r. Finskan har klara övergångar mellan vokaler och konsonanter. Med frånvaron av tunga konsonantgrupper sammanhänger det förhållandet att finskan är det enda europeiska språk som i löpande tal har flera vokalljud än konsonantljud. 

Finnarna talar i regel i ett jämnt böljade legato, som inte frestar till ett hetsigt tempo. De enkla ordstammarna är med få undantag tvåstaviga, och flertalet ändelser utgör en stavelse var. Detta gör att tankarna kommer mindre tätt i talflödet än vad fallet är i språk där de flesta av de vanliga orden är enstaviga. Finnen hinner tänka medan han talar och har därför lätt för att tala väl. (---) 

Elias Lönnrot, som på gamla dar nyttjade svenskan som hemspråk, höll före att svenskan i jämförelse med finskan är ett så torftigt språk, att det är alldeles ogörligt att bibringa en svensk läsekrets en föreställning om de skönhetsvärden som den finska folkdiktningen rymmer." 

(Ur: Finland i dag. Finskan som kulturspråk av Björn Collinder 1962, s. 63-65.)

Finskans vackraste ord är aalto, har det fastslagits i tidskriften Suomen Kuvalehti efter omröstning och jurybeslut. Motiveringen kan man även läsa i Språkvård nr 4/2006.