Efter sockret

Sedan augusti 2005 lever jag alltså utan socker och känner mig i alla bemärkelser som en helt annan människa. Jag tycker inte att jag tar till för stora ord när jag säger att det känns som om jag fick livet tillbaka strax före min 50:e födelsedag. Bara det att kunna resa sig upp från sittande ställning utan att bli yr eller utan att det svartnar för ögonen, något som för andra är en självklarhet, är en underbar känsla. För att då inte tala om att stora delar av min personlighet har förändrats. Och det är skönt att inte längre behöva ha kläder i 4-5 storlekar i garderoben. För det första var jag alltid tvungen att ha större garderobsutrymme än normalt för att få plats med alla kläder. För det andra krävdes det en massa planering och provande när jag skulle resa bort längre än en vecka: då fick jag ta med mig kläder i två tre storlekar, för jag gick antingen upp eller ner minst en storlek, så på slutet av resan kunde jag aldrig ha samma kläder som i början.

Nu får jag aldrig mer äta socker, vare sig synligt eller osynligt. Det gäller alla raffinerade matvaror, alltså även vitt mjöl, liksom sötningsmedel och honung. För oss sockerkänsliga räcker det nämligen att något smakar sött för att det ska utlösa samma reaktioner i hjärnan som socker. Frukt får jag äta högst två stycken om dagen, och väldigt söta frukter som vindruvor måste jag undvika helt. Alkohol och kaffe måste jag avstå från. (Alkohol är det mest raffinerade socker som finns.) Inget beroendeframkallande (ett beroende leder lätt till ett annat), inget centralstimulerande, inga snabba kolhydrater. Kaffe och bulle är för mig numera inte två njutningsmedel, utan två droger. Socialt accepterade droger, men dock droger.

Strängt taget finns det bara två saker som jag kan äta och två saker som jag kan dricka obegränsat och helt utan efterverkningar: grönsaker och vegetariskt "kött" (tofu, soja etc. - jag är vegetarian), och vatten och te (utom svart te, det innehåller för mycket koffein). Juicer och safter är inte att rekommendera även om de är sockerfria eftersom jag får äta max två frukter om dagen och det krävs flera frukter till ett enda glas juice. En frukt innehåller också fler vitaminer och mineraler än den pressade fruktsaften, och fler fibrer, vilket gör att blodsockret höjs långsammare efter en hel frukt än efter juicen av samma frukt. Enligt EU:s standard är det dessutom tillåtet att tillsätta en liten mängd socker, högst 15 gram per liter, i fruktjuicer utan att ange detta. (Källa: Livsmedelsverket.)

Ett par gånger efter att jag hade slutat med socker och var jäktad och jättehungrig åt jag trots allt en pizza av vetemjöl, men det gick inte utan efterverkningar. En gång skivade jag en hel banan på en pizza till lunch, och då överskred jag uppenbarligen gränsen. Efter ett par timmar var jag helt utslagen, jag blev tvungen att gå och lägga mig och kom inte upp mer på hela dagen. "Klubbad" kallar jag det tillståndet, "som att ha fått en klubba i skallen". Förr var det ett vanligt tillstånd, sedan 2005 är det här den enda gången jag har upplevt det.

Om mat eller dryck oväntat innehåller socker känner jag det med en gång nu. En gång alldeles i början drack jag köpt vatten smaksatt med lite apelsin, och efter en enda klunk (!) svällde magen upp som om jag var i sjätte månaden. Och javisst, när jag lusläste innehållsförteckningen på etiketten stod det mycket riktigt socker där.

Eftersom jag är vegetarian och numera dessutom laktosintolerant blir ju mathållningen rätt udda: inga djur, inget socker, inga sötningsmedel, inte mycket frukt och bär, inga raffinerade matvaror, ingen alkohol, inget kaffe, inget svart te, inga mjölkprodukter med laktos. Hemma går det utmärkt, men så fort jag går hemifrån blir det besvärligare: att äta ute på lokal, att bli bjuden på mat hemma hos folk, att gå på fest, att resa. Jag måste hålla för näsan när jag går förbi en lokal som doftar av kaffe och kanelbulle, det är en plåga att sitta vid samma bord som folk som äter tårta, när jag ser folk äta glass vänder jag bort blicken, om den som sitter bredvid mig på tunnelbanan börjar äta godis byter jag plats. Men numera är det åsynen och doften som är det jobbiga, hjärnan vill inte ha det där längre så länge den inte får smak på det.

I böcker om sockerberoende och kost har jag noterat att just de produkter som tas upp som skräckexempel på de i särklass mest onyttiga (inte bara godis utan även t.ex. bröd) var mina absoluta favoriter. Efterhand har jag alltmer förstått att det inte bara är socker/kolhydrater/smaken av sött jag har varit ute efter utan också tillsatser. Salt och andra kryddor gör mig speedad (splittrad och okoncentrerad, ständigt hungrig och sugen, jag kan inte tänka på annat än mat och klättrar på väggarna om jag inte får äta hela tiden) och det måste gälla även tillsatser, för jag har också frossat produkter som varken innehåller socker, vetemjöl, kryddor, stärkelse, fett, koffein eller andra "droger". Ett bra exempel är Fun Light, som faktiskt inte innehåller något annat än vatten och tillsatser (!). Mats-Eric Nilsson i "Den hemlige kocken" kallar den "riktigt otäck i sin kemiska sammansättning", och den drycken bälgade jag i mig flera liter av varje dag i sju åtta år, fram till 2005. Jag var så beroende av den att mina elever fick köpa ett årsförråd och ta med sig till mig när de bilade till Sverige därför att den inte fanns i Tyskland och jag inte kunde släpa på så mycket själv. Efter att ha läst "Den hemlige kocken" är jag nu inne på att sluta med alla former av tillsatser också, exempelvis smaksatt te som de senaste åren har ersatt Fun Light och läsk. Jag tittade efter hur mycket citron det citronte innehåller som jag dricker varje morgon, och det var 1 %. Andra tesorter innehåller ingen riktig frukt alls, det är bara arom för hela slanten.

Ja, vad blir det egentligen kvar? Mycket mer än man tror! Jag äter fem till sex gånger om dagen, tre huvudmål och däremellan mellanmål. Alla grönsaker och rotfrukter – utbudet är enormt. Alla slags bönor – det finns otaliga spännande och goda sorter i livsmedelshyllorna! – och andra baljväxter. Soja, tofu, quorn (men quorn innehåller tillsatser, så...) Vanliga ärter och så kikärter, som är mina absoluta favoriter! Linser – jag gillar de svarta bäst. Svamp. Fullkornsprodukter: råris, hirs, quinoa, amarant, bulgurvete, dinkel... Olika löksorter. Havregrynsgröt. Nötter, frön och olika slags oljor. Två frukter om dagen och ibland lite bär. Te, vatten och GoGreens sojadryck, som är den enda sojadryck jag har hittat som inte innehåller socker eller sötningsmedel. Laktosfria mjölkprodukter.

Om jag äter enbart kolhydrater till mellanmål, t.ex. enbart en frukt, får jag känningar av det. När jag kompletterar med protein (mjölkprodukter, exempelvis naturell yoghurt, keso eller ett glas mjölk) går det hur bra som helst.

Det är märkligt att känna hur smaklökarna förändras och vänjer sig vid nya sensationer. Mat som jag tidigare inte alls uppfattade som söt smakar nu som rena godiset, exempelvis apelsiner. Och förut tyckte jag att grönsaker utan ett tjockt täcke av kryddor var smaklösa, men nu tycker jag de är läckra precis som de är. Även luktsinnet förändras. Jag har alltid tyckt att folk som har druckit alkohol luktar alkohol, nu tycker jag att de stinker socker.

Nyligen delade jag lägenhet i en månad med en man som frossar precis samma saker som jag gjorde förut och väger 125 kilo. Han tittade på min mattallrik och sa: "Ja, det där ser ju gott och nyttigt ut, men jag skulle nog önska mig lite mer variation!" I boken "Optimal viktminskning" skriver Anki Sundin så här om variation: "Det som avses med uppmaningen 'ät varierat' är att vi ska få i oss kost som innehåller alla de vitaminer, mineraler och andra näringsämnen vi behöver genom att kombinera maten smart - inte nödvändigtvis att vi ska variera själva kosten flera gånger per dag." Och vad lever alltså den här mannen på? Socker, vetemjöl och fett. Så vem av oss är det som äter smakrikt och varierat, han eller jag?

Lunchtallrik.

Till sist ett citat ur boken "Potatis – inte prozac" av Kathleen DesMaisons, en bok som titeln till trots handlar om sockerberoende och är ett absolut måste för alla som vill sluta med socker. Bättre än så här kunde jag inte ha sagt det själv:

"Att utesluta mer eller mindre allt socker ur kosten är enormt tacksamt. Du kommer att må bättre än du någonsin gjort tidigare. Du kommer att få de "bra" känslorna som du har fått av sockret – de ökade nivåerna av serotonin och betaendorfin – men du kommer att få dem på ett nytt sätt. De talanger du utvecklat som matkemist och kostplanerare kommer att komma dig väl till pass. Du kommer att skapa dina egna känslor genom medvetna val av mat. Och du kommer att bli mycket förtjust i detta nya stadium." (Översättning: Cecilia Lyckow Bäckman)

Förening

Lästips

De flesta av faktauppgifterna på de här två sidorna är hämtade ur de här böckerna.

 

	"Sockerbomben" av Bitten Jonsson
	"Sockerberoende. Söt fantasi eller bitter verklighet?" av Anki Sundin
	"Den självläkande människan" av Susanna Ehdin
	"Sockerdetektiven - hittar vägen till bättre mat" av Maj Östberg Rundquist
	"Potatis – inte prozac" av Kathleen DesMaisons
	"Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson
	"Belöning och beroende" av Charlotte Erlanson-Albertsson och Anna Wingren